torsdag 2 februari 2012

förskonad från allt?

Det är väl konstigt hur man tänker egentligen.
Man hoppas på att dagen ska vara utan problem,
att man ska ha allt man behöver,
hela tiden vara förberedd på allt,
vädret ska naturligtvis vara lagom varmt,
kläderna lagom trendiga,
huset och bilen och datorn ska hålla utan att krångla,
vännerna ska vara lojala och hjälpsamma och inte prata skit,
ovännerna ska hålla sig undan,
politikerna ska göra sitt jobb,
sjukvården ska ta hand om de sjuka och
socialen om de som inte kan ta hand om sig själva,
de rika ska dela med sig av sitt,
de fattiga ska lära sig veta hut och skaffa sig ett jobb,
tidningarna ska skriva som det är och
idolerna ska sluta leka pajas,
var och en ska sköta sitt och jag vill ha mitt ifred,
samhället ska ta sitt ansvar och jag..
jag ska försöka utveckla någon sorts karaktär genom att vara förskonad från allt.
Undra hur man ska lyckas med det?




Jag har en stor önskan: att fler människor - mig själv inräknat - ska hitta frid i livet. Därför startade jag upp Vila i Frid. Steg för steg vann min beslutsamhet över tröttheten. Nu är jag i ett stadie där skrivandet utvecklas. Det är härligt och helt på grund av Skrivpuff, skulle jag tro. Skriver om ett ord om dagen för att pigg upp hjärnan. Och på Den lilla mannen - som är ett LillaLängtanprojekt. Läs mer på Vila i Frid. och min Andliga sida.

12 kommentarer:

  1. ja hur lyckas man med allt men ansvar jo vi har ju det kanske är inte ansvaret att förskonas från allt utan lära sig hantera allt som kan komma förbli. ska kolla mera imorgon e lite trött nu känner jag

    SvaraRadera
  2. Jag kan känna igen önskan att vilja vara förskonad från allt. En bred och rak landsväg genom livet är allt jag begär. ;)

    SvaraRadera
  3. Du har en härlig studs i dina texter, man liksom hoppar från rad till rad samtidigt som ämnet idag känns väldigt relevant på ett kul sätt.

    SvaraRadera
  4. En av de bästa du skrivit tycker jag. Med studs. (PS Jag är kvinna men säg det inte till någon)

    SvaraRadera
  5. Nä det är väl så att det blir ingen hel människa om man förskonas, även om i alla fall jag kan önska det i mörka stunder.

    SvaraRadera
  6. Ja konstigt nog känner jag inte att jag vill ha ett liv där allt går som på räls. Hur kul vore det? Jag gillar att livet hettar till ibland.

    Men förskonad från orättvisor som beror på kön, etnisk tillhörighet, sexuella preferenser etc. är ju förstås något som jag avskyr av hela mitt hjärta.

    SvaraRadera