Är man saknad? Funderarim...

Kanske fick det någon att fundera:
Varför skriver hon ej bloggen mera?
Hon väl världen nonchalera,
hon ej vännerna värdera,
men tid i lathet helt spendera!
Nej, ingen bok och ingen vers
ingen melodi på ters
ingen duk ens att brodera.

Nej inget alls jag kan kreera
för huvet mitt det är som lera
stelnat torrt - kan ej agera.
Bra om någon lobotom studera
hjärnan min - men ej mimimera!
Ej reservdelar lik blandad färs
men rakt och fint och kors och tvärs
Och gärna rörelse garantera.

Ni märker av när något hänt
och rörelsen har återvänt.
Men ingen jag har glömt, jag lovar.
Och inget tyckasynd jag håvar.
Jag bara tänkte göra ett försök
i bloggen min ett smått besök.
vi får väl se om du mig märker
att jag ett rim ifrån mig värker.
Tack om du har hit stått ut
det blir väl någon rå' till slut
som hon sa käringen, när hon satte på potategrytan.


Jag har en stor önskan: att fler människor - mig själv inräknat - ska hitta frid i livet. Därför startade jag upp Vila i Frid. Steg för steg vann min beslutsamhet över tröttheten. Nu är jag i ett stadie där skrivandet utvecklas. Det är härligt och helt på grund av Skrivpuff, skulle jag tro. Skriver - förlåt - det var många månader sen  men kanske är jag på gång igen -  om ett ord om dagen för att pigg upp hjärnan. Och på Den lilla mannen - som är ett LillaLängtanprojekt. Läs mer på Vila i Frid om min Andliga sida.