tisdag 31 januari 2012

Stagnation eller vila?

Några av synonymorden i "Svensk synonymordbok - 200 000 sätt att säga rätt på ett annat sätt":

Uppehåll -  paus, avkoppling, intervall,
mellanskov, vila, ajournering, avstannande,
stagnation, störning, rubbning, stockning, stopp,
intermezzo...
Vad gillar du tankarna du får av orden?

Vad behöver musklerna för att kunna utvecklas efter ett hårt arbete
Vad behöver sinnet som varit på helspänn efter en tid
Vad behöver barnet som lär känna sin kropp och sin omgivning
Vad behöver eleven som pluggat och kämpat med ett prov
Vad behöver den som burit stora lass av bördor - oavsett vilka
Vad säger doktorn att du ska göra när du drabbats av sjukdom
Vad känner du själv att du borde men inte har tid med
Vad ångrar du mest att du inte gjorde när du märker att kroppen/sinnet är så utmattad att du aldrig får din fulla engergi tillbaka?
Läs synonymerna igen - varför vilade du inte?!
Är det verkligen så negativt?
Inte konstigt om det känns rubbat att vila!

Dagens SkrivPuff var "uppehåll".

pengar är dagens ord

Dagens puff fick min kära man hjälpa till att kläcka... Jag vill inte bryta vanan att skriva från ett givet ord varje dag fast jag redan ligger o ska sova. I grevens tid kommer ett par minnen svävande... Jag fångar ett från ungefär samma tid som igår. Ca 1959 - 60.
Jag sitter i min Hillman och kör.
Jag njuter av att köra som jag vill.
Ser mig omkring, vinkar ibland.
Stannar då och då för att tanka.
När jag kört väldigt länge så kör jag fram till en korvkiosk, vevar ner rutan och ber att få en "kåv i papper". Utan senap.
Det är godast så.
Jag får min korv, drar några löv från
vinbärsbusken och betalar det nöjda korvkioskbiträdet.
Jag stoppar i mig av det rullade vinbärsbladet, klappar mig på magen och sträcker på mig.
Jag är nöjd med förtäringen. Nästa gång jag gör ett stopp ska jag söpa lass. Lass e kallt å gott.

Nej, det var nog en Ford, just den...

söndag 29 januari 2012

Dagens puff ...

Dagens puff - bromsa - gav bränsle till minnet istället för fantasin så jag puffade över historen om Lillan och bilen till Vila i Frid-sidan. En sann historia om en liten fyraåring bakom ratten!

lördag 28 januari 2012

Checka in

Det var oro i gruppen. En del rum hade blivit både dubbel- och trippelbokade. Kön till hotelldisken växte och mannen bakom den hade forsar av svett rinnande ner på kavajslaget. Människorna runt honom såg ut att slita honom i bitar med blickarna men försökte att inte skrika ut sin irritation. Man var ju belevad. Alla var mycket trötta. Att vara ensam i ett mycket främmande land och utan det rum man bokat och blivit lovad var inte en mardröm. Men likt. Den ljusa skylten med bilden av märkliga människostatyer i hotellfoajen betydde något om att leva på turister - det verkade ju positivt. Det borde ju betyda att det fanns fler som såg positivt på gäster och hade rum för dem. Knuffarna blev starkare och bagaget tillknycklat. Vad var meningen med att stå kvar? En och en avvek visserligen men det var minst tio minuter mellan så det skulle ta bortåt fyra timmar att komma fram i den takten. Singelsamlarresan hade inte varit annat än överraskande hittills. Planet hade varit så högljutt att man inte orkat skrika över larmet så alla hade suttit i sin egen lilla värld med händerna hårt tryckta intill öronen. Efter detta följde två timmar i en överlastad buss uppför och uppför med bara tankarna på de gnällande bromsarna i kurvorna.  Inga lyktor som visade omgivningen. Ingen kände någon innan - det var konceptet för denna Fånga-Stunden-resa. Man skulle lära sig att finna vänner. Hittills utan framgång av förklarliga skäl. De få sittplatserna var omöjliga att nå och när rummet började snurra och illamåendet hindrade mig från att dra djupa andetag så måste jag vända om mot den trånga dörren jag trängt mig in igenom för - var det en timme sedan?
   Jag faller, jag faller...
   Ett stort leende och en doft av mynta möter mina vaknande sinnen. Jag ligger ner. Och jag blir erbjuden en drink. Min tanke är att det är en mintdryck, så jag tar ivrigt emot. Den är söt och lite varm men med en märklig bismak. Som gammalt malmedel i fasters dräkt. Men den gör mig lite medveten åtminstone. Jag känner att jag ligger - trångt. Bädden har kanter. Kanske för att jag inte ska falla ner? Men så höga har jag bara sett på likkistor, registrerade mitt trötta sinne. Jag ser det stora leendet sprida sig när jag druckit ur. Kvinnan med det stora leendet pratade med någon bakom sig. Utan hennes genomträngande ögon på  mig så hann jag se en glimt av människostatyerna från hotellskylten också.  Märkligt ställe, det här. Och inte blev jag uppiggad av det söta som jag tänkt. Snarare kvalmig och dåsig. Kvinnan fick av medhjälparen fram ett täcke och la det över mig. Över hela mig. Jo, upp över hela mig.  Huvudet med, som man ser i deckare när... Och inte förrän då upptäckte jag att jag var helt naken. Mycket mycket snart kunde jag inte ens känna lust att fråga varför...

fredag 27 januari 2012

Ludd

Hon plockade och drog
synade noga sin fångst
fann inget,
återigen.
Hon måttade med fingrarna
tyckte hon fick tag
drog till
och äntligen
fick hon bort luddet från mungipan

Madeleine Blomberg
om LUDD i Skrivpuffen

Den tunna atleten

Liten och tunn
oroar sig för hur hon ska orka bära vatten
idag igen
som varje dag
Trött och utarbetad
undrar hon hur hon ska orka hitta ved
idag igen
som varje annan dag
Hennes svaga kropp är inte mycket för världen
men så länge hon inte låter hoppet lämna henne
så känner hon sig som den andliga atlet hon är

Madeleine Blomberg
Om Atlet i SkrivPuff

fredag 20 januari 2012

Hej Novellodiktvän!

Idag fick jag en idé - jag ska nog flytta över skrivpuffarna... Eller i alla fall börja skriva de här istället. För att lämna plats för annat livsnödvändigt på min kraftsida - Vila i Frid.